Jag heter Felicia och jag har varit scout sedan barnsben i Tegs Scoutkår i Umeå. En gång per scoutliv har du möjlighet att åka som deltagare på ett världsläger, ett World Scout Jamboree. Dessa hålls vart fjärde år och när jag var i deltagaråldern (14-18 år) så tog lägret plats i USA. Men jag var inte sugen, hade andra planer. 4 år senare, var det äntligen min tur att få åka på världsläger – denna gång som funktionär (IST) och till Sydkorea. Denna gång var nu i somras.

Tidigt på fredagen den 21 juli tog jag mig till Arlanda. Där väntade min IST-avdelning som jag skulle åka med till Seoul och spendera min rundresa med. Jag hade inte träffat någon av dem tidigare. Lite nervöst såklart men för mig är det en till av spänningen. Att möta en grupp okända människor som jag vet kommer betyda så mycket för mig om bara några veckor.

Vi landade i Seoul en mellanlandning och mååånga timmar senare. Vi blev upphämtade på flygplatsen av svenska kontingenten som var på plats med vikingahjälmar och svenska flaggor. När vi kom ut slog värmen emot som en vägg. Man brukar beskriva det så när man kommer utomlands men en sådan värme som jag upplevde då har jag aldrig varit med om i mitt liv. Jag tror luftfuktigheten låg mellan 98 och 100 %.

De kommande dagarna spenderade vi i Seoul. Vi gick på museum, vandrade runt tempel, gick på karaokebar och sjöng ABBA, testade ny mat (tips; var inte vegetarian i Sydkorea, utbudet var SÅ dåligt), gick på deras kända matmarknader, åkte upp i Seoul tour för att se höghus efter höghus i flera mil från där vi stod. Det var så vackert och ofattbart. Vi var på svenska ambassaden och fick semlor, tog oss till Seoul park för skugga, shoppade vatten och fläktar, såg k-popdansare på gatan, åkte till DMZ och fick se Nordkorea bara kilometer i från oss. På DMZ-museet fanns kikare man kunde titta i för att se nordkoreanerna gå runt är, cykla, odla, prata. Det var så surrealistiskt.

Jag kan inte beskriva värmen i det här landet. Minst tre gånger per dag fick vi varningsmeddelanden från staten som sa “warning: heatwave, stay inside”. Man fick vänja sig vid att konstant vara svettig och fuktig. Tunnelbanan var räddningen, där var AC:n så stark att man nästan frös<3

Efter några nätter i Seoul satte vi oss på en buss till Wonkwang University där svenska kontingenten hade församling för alla svenska IST:are (international service team). Där fick vi duscha, tvätta, gå på föreläsningar, vila, göra partyhattar och ha en riktigt härlig invigning. Vi dansade ända tills musiken stängdes av.

Sen! Så var det äntligen dags för oss att åka till lägret. Bussarna öppnade dörrarna och vi klev av. Ner på en gammal havsbotten som nu blivit en öken. Vi byggde läger och satte upp tält. Lagom till den andra kvällen kom ett härligt regnoväder. På 45 minuter kom det över en decimeter regn. Eftersom lägret inte hade särskilt bra dränering så fick vi gräva våra egna diken. Miserabelt men också kul! Att ha det jobbigt tillsammans är också att växa tillsammans.

Sedan följde några dagar som var rätt tuffa. Det var otroligt varmt och lägerledningen var inte helt redo (vad hände med alltid redo!;)) för att lägret skulle dra i gång. Det var sanitära problem, lång kö till maten och allmänt dålig logistik. När deltagarna började komma till lägret hade mycket ordnat upp sig och det blev bättre för varje dag. Jag jobbade på program off-site och fick därför åka AC-buss varje morgon samt vara inomhus i AC hela dagarna. Det var otroligt lyxigt!! Något av det finaste med lägret var att få träffa alla ungdomar på “jobbet”. De var så glada och tacksamma och fina mot oss och varandra. Blev rörd av att se allt det fina som ryms i scoutrörelsen.

Vi IST:are fick åka på beachparty en kväll och bada i havet – det var fantastiskt! En annan kväll åkte vi in till en liten stad som hette Buan, där fick vi pyssla, äta middag från olika stånd och lyssna på livemusik. Sverige och några fler länder anordnade en kväll ett tack-disco till alla IST:are där vi dansade hela kvällen (samtidigt som vi såklart följde fotbolls-VM på mobilen!). Den 7 augusti hade många i mitt gäng en ledig dag så vi for på en anordnad utflykt för funktionärer. Det var så mysigt! Vi fick åka båt till en liten paradisö och bada och vandra runt och se tempel och det var nog min bästa dag på hela lägret.

Sedan så hände naturen. En tyfon väntades dras in över lägerområdet under närmsta dagarna och beslut fattades att evakuera alla 39 000 scouter som befann sig på området. Samma kväll som beslutet kom gick vi IST:are på något av ett krismöte och dagen efter evakuerade vi alla med hjälp av hundratals bussar. Det gick förvånansvärt bra!

Följande dagar bodde vi så lyxigt och fint på ett universitet någon timme utanför Seoul när tyfonen drog in över landet. Vi fick göra aktiviteter på plats på universitetet, men mest spelade vi kort i kafeterian och njöt av att inte svetta oss till sömns.

Sista dagarna fick vi gå på avslutningen: en K-pop konsert! Det var häftigt! Och sedan fick vi åka massa buss och byta boenden och se nya platser i landet. En sista kväll i Seoul spenderade vi på ett steak house och i ett karaokerum med många av de människor som jag mötte där på Arlanda den 21 juli. Då helt okända, och nu så nära och viktiga. Utan dem hade det varit fruktansvärt. Med dem blev det en rolig, jobbig, fantastisk och helt klart minnesvärd resa. Morgonen den 15 augusti landade vi i Sverige, jag åkte direkt hem och la mig i sängen där jag låg kvar hela dagen. Trött men glad. Vi önskade oss en upplevelse och det fick vi minst sagt<3